Längtan efter vårt mirakel

Jag lever med ångest, har nog gjort det så länge jag kan minnas.
Har dock inte insett att det inte är normalt.
Jag trodde att alla känner som jag gör.
Jag träffar en terapeut, dock inte av denna anledning..
Jag har väldigt dålig självkänsla som jag behöver jobba på.
Men efter bara 2 samtal har saker flutit upp till ytan från min barndom.
Inser att jag blivit väldigt skadad av saker som hänt mig.
Att min mamma har dött spär på ångesten och jag tror att det är därför jag fått panikångest.
Ni som känner mig minns att jag hade enorma sömnproblem för ett tag sen.
Det var i samband med det som jag fick min första panikångestattack.
Jag var ensam hemma, Pelle var på jobbet..
Jag fick hjärtklappning (brukar få det ibland) och började genast tänka att: "Hjälp, jag kommer dö"
Jag trodde alltså på riktigt att jag skulle dö.
Bad att Pelle skulle komma hem.
Han förstod precis vad jag gick igenom och sa åt mig att ta en kvarts av det piller som han hade (han skulle ha det när han skulle till tandläkaren då han har tandläkarskräck).
Jag gjorde det och panikångesten släppte direkt.

När jag fick en ny attack iförrigårkväll förstod jag först inte varför jag mådde så dåligt.
Var på väg in till akuten och trodde på riktigt att jag inte skulle överleva natten.
(Sjukt äcklig känsla det där!)
Efter att Pelle försökt lugna mig och jag läst på internet insåg jag att det var panikångest.
Då förstod jag att det inte var något farligt.
Det höll i sig i mer än en timme men jag ville inte ta något piller eftersom jag skulle upp och jobba tidigt.

Nu går jag ständigt runt med rädslan att det ska komma tillbaka..
Får ta upp detta med min terapeut den 23:e när jag ska dit igen.

Har tänkt mycket, är det verkligen läge att skaffa barn nu?
Men så tänker jag att mitt liv får inte stanna bara för att jag förlorat min mamma.
Hon hade inte velat det.
Hennes högsta önskan var ju att få barnbarn.

Jag mår inte bra nu men det kommer bli bättre. På alla sätt.
Först och främst måste jag jobba bort ångesten och därefter jobba med min självkänsla.
Så bebisverkstaden kommer inte pausa pga detta.
Skulle förmodligen må ännu sämre då tror jag.
Imorgon ska jag till Sophiahemmet igen.
Kommer nog börja med en ny "kur" sprutor då.
Sen blir insemineringen förmodligen nästa lördag. Denna gång tar det sig :) Eller hur?


Ska ta en dusch och sen åka hem till älskade syster och Novah-Lee! <3
Kram