Längtan efter vårt mirakel

Hej!
Gud jag är helt sämst på att skriva i den här bloggen.
Men i och med att den handlar om vår väg till barn så finns det tyvärr inte så mycket att skriva om just nu.

Men vad har hänt då?
Jo jag var på Sophiahemmet på ultraljud och det visade att cystan är borta.
Fick börja en ny kur med Puregonsprutor men på 3e dagen råkar jag ut för njurbäckeninflammation.
Läggs in på sjukhus med 40 graders feber och svåra smärtor.
Detta gjorde att Sophiahemmet tyckte att vi skulle avbryta det här försöket.
:(
Har avslutat antibiotikakuren och är förhoppningsvis frisk igen. Även om jag fortfarande tycker att det inte känns helt ok?.. Ska bli kallad till vårdcentralen så får vi se hur det ligger till.

Så nu går jag och väntar på mens igen så vi kan börja om med sprutorna.

Annars är det full rulle.. Den 30:e Juli ska vi vigas i Österhaninge kyrka och det är så otroligt mycket att planera och tänka på. Känner mig sjukt stressad över det faktiskt.
Får se om det tar sig nästa gång (insemineringen blir mellan den 16:e och 18:e April tror jag).


Vi är lite låga här hemma just nu.
Fick reda på att en av Pelles barndomsvänner har dött :(
Så himla onödigt! Usch! Otroligt synd på en riktigt bra kille!


Hörs snart igen!
Kram

Jag var på Sophiahemmet i torsdags och trodde att jag skulle få börja en ny kur Puregon (sprutor).
Men nej, då visar det sig efter ultraljudet att jag fått en cysta efter sprutorna så nu måste vi vänta en månad innan vi kan göra ett nytt försök.

Okej, ingen jättekatastrof men jag är rätt less på att vänta.
NÄR är det vår tur?
Suck..

Det kanske var "meningen"..
Hade jag inte fått en cysta hade insemineringen blivit dagen efter mammas begravning.
Kanske inte hade tagit sig då med tanke på hur dåligt jag kommer må då.
Ja, man kan ju bara spekulera men kanske, kanske är det så att allt händer av en anledning?

Vi kommer ju självklart försöka på egen hand som varje månad..
Men har det inte tagit sig på 2 år, så varför skulle det göra det nu?.
Well, hoppet är det sista som överger en.
En dag...


Jag och Pelle ska åka till min moster i Jakobsberg idag.
Har inte träffat henne på 3 år.
Är förmodligen pga mammas död som vi nu ska ses.
Tråkiga omständigheter men ska ändå bli skönt att träffa henne.

Hörs en annan dag.

Kram

Jag lever med ångest, har nog gjort det så länge jag kan minnas.
Har dock inte insett att det inte är normalt.
Jag trodde att alla känner som jag gör.
Jag träffar en terapeut, dock inte av denna anledning..
Jag har väldigt dålig självkänsla som jag behöver jobba på.
Men efter bara 2 samtal har saker flutit upp till ytan från min barndom.
Inser att jag blivit väldigt skadad av saker som hänt mig.
Att min mamma har dött spär på ångesten och jag tror att det är därför jag fått panikångest.
Ni som känner mig minns att jag hade enorma sömnproblem för ett tag sen.
Det var i samband med det som jag fick min första panikångestattack.
Jag var ensam hemma, Pelle var på jobbet..
Jag fick hjärtklappning (brukar få det ibland) och började genast tänka att: "Hjälp, jag kommer dö"
Jag trodde alltså på riktigt att jag skulle dö.
Bad att Pelle skulle komma hem.
Han förstod precis vad jag gick igenom och sa åt mig att ta en kvarts av det piller som han hade (han skulle ha det när han skulle till tandläkaren då han har tandläkarskräck).
Jag gjorde det och panikångesten släppte direkt.

När jag fick en ny attack iförrigårkväll förstod jag först inte varför jag mådde så dåligt.
Var på väg in till akuten och trodde på riktigt att jag inte skulle överleva natten.
(Sjukt äcklig känsla det där!)
Efter att Pelle försökt lugna mig och jag läst på internet insåg jag att det var panikångest.
Då förstod jag att det inte var något farligt.
Det höll i sig i mer än en timme men jag ville inte ta något piller eftersom jag skulle upp och jobba tidigt.

Nu går jag ständigt runt med rädslan att det ska komma tillbaka..
Får ta upp detta med min terapeut den 23:e när jag ska dit igen.

Har tänkt mycket, är det verkligen läge att skaffa barn nu?
Men så tänker jag att mitt liv får inte stanna bara för att jag förlorat min mamma.
Hon hade inte velat det.
Hennes högsta önskan var ju att få barnbarn.

Jag mår inte bra nu men det kommer bli bättre. På alla sätt.
Först och främst måste jag jobba bort ångesten och därefter jobba med min självkänsla.
Så bebisverkstaden kommer inte pausa pga detta.
Skulle förmodligen må ännu sämre då tror jag.
Imorgon ska jag till Sophiahemmet igen.
Kommer nog börja med en ny "kur" sprutor då.
Sen blir insemineringen förmodligen nästa lördag. Denna gång tar det sig :) Eller hur?


Ska ta en dusch och sen åka hem till älskade syster och Novah-Lee! <3
Kram

Min kropp fattar mer än mitt huvud. Igår kväll fick jag min andra panikångest attack. Trodde på riktigt att jag skulle dö. Helt sjukt! Antar att jag mår sämre än jag trott. Får se vad min terapeut säger när jag ska dit den 23e. Sitter på jobbet nu, har lunch. Som typ är slut nu. Skriver imorrn igen, och förklarar lite bättre. Hej så länge

Jahapp.. då kom mensen nyss.
Är väl inte mer besviken än jag var innan egentligen (även om det nu blev bekräftat) eftersom jag testade negativt och har känt att mensen ska komma.
VARFÖR vill det sig inte?
6 miljoner spermier och 2 ägg.. Trodde fan det skulle gå.
Får ta nya tag även om det känns jävligt hopplöst.

Vi fick papper från IVF Huddinge i fredags.
Har skickat tillbaka ett svar som dom bad om så att vi kan få komma på första mötet där.
Hoppas verkligen inte vi behöver ta till IVF, utan att det tar sig nästa inseminering (om 2 v).
Är ju så satans lång väntetid här.. 1½ år. Nu har vi förvisso stått sedan Oktober (tror jag) men ändå..
Blir ju ingen bäbis förrän tidigast Dec 2012/Jan 2013.
Suck!

Vill inte vänta mer! Vill att vi ska få bli gravida NUUU!
Usch är tungt det här..

Nej har massor att göra på jobbet. Stress stress.

Hörs inför nästa inseminering.

Kram

Hej på er!
Ja som rubriken säger.. När ska det vända för mig?
Haft en riktig skitvecka!
Kunde inte hålla mig från att testa och det var negativt såklart. Hade väl inte förväntat mig nåt annat egentligen..
Förstår bara inte varför det inte tar sig för oss? :(
Har dessutom tänkt väldigt mycket på mamma och mått dåligt över det.
Och som om det inte vore nog så har jag flera nätter i rad drömt att pappa dör. Usch!

Inatt drömde jag dock lite trevligare.. ;) Drömde att jag och Mikael Persbrandt skulle ha sex, hahaha!
Hann dock vakna innan det blev nån action ;P

Nu när jag vet att det inte tagit sig känns det som att jag vill ge upp..
Dock har vi bara gjort en insemination så kanske borde ge det fler chanser.
Eller rättare sagt, vi SKA ge det fler chanser.
Men det känns bara så meningslöst :(
Vill som sagt inte behöva vänta 1 ½ år på IVF. Blä :(


Vaknade kl 8 imorse av nån jävla maskin här utanför.. Tycker dom håller på att bygger och har sig jämt.
Min älskade Chatrine och bäbis är på väg hit snart, myyys!
Stackarn hade dock inte fått sova speciellt mycket inatt men det kan hon göra här :)
Jag tar gäärna Novah-Lee :D

Sen ikväll ska jag och Pelle åka och storhandla.. Skönt det!

Nej, vi hörs en annan gång.

Ciao

Inte ett symptom så långt ögat kan nå. Känner absolut gmgdmtgmg? Inte ömma bröst, inte mer kissnödig, inte tröttare, inte mer hungrig, inte ont i magen eller nåt. Med andra ord varken gravsymptom eller menssymptom. Har gett upp hoppet för denna gång också. Ska ha mens om en vecka. Nya tag! Fan kan det inte bara ta sig? Orkar inte gå igenom ivf :(

Ja idag är ingen bra dag..
Jag har fått för mig att jag redan borde känna något och eftersom jag inte gör det så har jag nu inbillat mig att det inte tagit sig.
Om jag ser till fakta så är det omöjligt för mig att känna några gravsymptom 2 dagar efter inseminationen.
Ägget har förmodligen inte ens kommit fram till livmodern.
Men jag är sån här.. Ena dagen är jag väldigt hoppfull och tänker att denna gång har det nog tagit sig.
Men så finns det dagar då jag tänker att det aldrig kommer gå.

Måste försöka sluta analysera allting..
Om jag blivit gravid så kommer det visa sig, likaså om jag inte blivit gravid.
Denna väntan tar kål på mig.


Idag jobbar jag kväll, uuusch! Haatar att stänga. Är inte hemma förrän tidigast 22:15.
Det absolut enda positiva med det är att jag får sova hur länge jag vill :)
Idag blev jag dock väckt av katten 9:30. Jag hade gärna sovit en stund till.


Yngsta bonusen frågade ifall hon och hennes två tjejkompisar kunde få ha mys/filmkväll här hos oss på fredag.
Tanken var då att jag och mannen skulle gå ut eller nåt och vara borta till 12 på natten.
Tjejerna är 12, fyller 13 i år. Hur hade ni gjort?
Jag litar såklart på henne men känns ändå inte helt safe att lämna dom själva här.
Funderar på att ringa mamman och höra med henne, eller be Pelle göra det iaf.
Han och jag är kanske lite för liberala..? Eller kan man lämna 3 st 12åringar ett par timmar?..
Tänk om dom eldar upp huset, haha!
Behöver lite råd så om någon kan tänka sig in i denna situation eller kanske själv varit i den så skriv gärna :)


Hörs snart igen!
Kramar

Kom hem för ett tag sen, har hunnit ge kissen mat och ge mig själv mat också för den delen :)
Kör ju GI nu (mest för att Pelle kör på det) så blev en äggröra med rödlök, salladslök och fetaost.
Och så en morot och en skiva rågbröd till det..
Nu är jag mätt och belåten :)
Men nu har ni ju inte gått in här för att läsa om vad jag ätit idag.. så här kommer lite snabb info om idag ;)

Det var en manlig läkare som skulle göra inseminationen..
Jag har absolut inga problem med det, tvärtom!
Manliga läkare är oftast mycket försiktigare och varsammare än kvinnliga.
Han höll i ett provrör med Pelles krigare, efter "tvätten" var det 6 miljoner st som han skulle spruta in i min livmoder.
Fick lägga mig i gynstolen och så gjorde han det han skulle och efter 10 sekunder var det klart :)
Kändes absolut ingenting!
Jag frågade om statistik och den var väl inte den bästa tycker jag..
13% av alla par dom inseminerar blir gravida första gången.
Men man ska inte snöa in på sånt.
Han sprutade faktiskt in 6 MILJONER spermier (vid vanligt samlag är det bara ca 100st som når livmodern)
i min livmoder där det faktiskt finns inte bara ett, utan TVÅ stycken ägg :)
Nån krigare ska väl hitta in tycker man ;)

Men tar det sig inte ska vi inte deppa ihop, utan vi får se det som en "försöksgång" som läkaren uttryckte sig.
I vilket fall som helst ger jag aldrig upp! En vacker dag får vi vårt barn! <3


Den 6:e februari (söndag) tänker jag testa... (Om jag inte fått min mens förstås)
Jag jobbar tyvärr den helgen, hade ju varit skönt att vara hemma med älskling oavsett vad det blir för resultat.
Antingen för att dela den enorma lyckan med honom eller för att dela sorgen..
Vill inte vänta till måndagen då jag ska upp sjukt tidigt (5) och sen behöva väcka Pelle för att tala om resultatet.
Nä då är det bättre på söndagen när han redan är vaken, börjar ju inte jobba förrän 12 då.


Usch denna väntan är inte rolig.. Vill veta nu! :)

Jag kommer förmodligen spendera dom här veckorna med att leta symptom.
Mina menssymptom är ju exakt likadana varje månad så skulle något nytt symptom dyka upp så kan ni räkna med att få läsa om det här :)
Är spännande det här!


Hörs snart igen!

Kramar

Hej!
Nu var det hundra år sedan jag skrev här.
Har haft fullt upp med att fixa i mammas lägenhet och planera hennes begravning.
Vila i Frid Mamma <3

Men jag har också haft fullt upp med bäbisverkstaden :)
Den 13:e januari var vi på möte på Sophiahemmet och eftersom jag hade min mens då så kunde vi sätta igång direkt.
Fick med mig sprutor med något hormon (?) som skulle stimulera ägglossningen.
Så under 6 dagar tog jag dom varje kväll.
Och nu i fredags var jag på ultraljud för att se hur det hade gått, och det var väldigt positivt :)
Hade två stora fina äggblåsor så igårkväll fick jag ta en spruta som ska sätta igång ägglossningen.
Och nu på Måndag ska jag dit igen och insemineras!
Åh jag kan inte låta bli att hoppas... Tänk om det blir tvillingar :)
Hoppas säkert alldeles för mycket nu och jag vet att jag kommer bli så sjukt besviken om det visar sig om 2 veckor att det inte tagit sig :(
Men det är omöjligt att inte hoppas.. Känns som att det är vår tur snart!
Skulle det inte ta sig nu så gör vi 2-4 försök till.
Håll tummarna för oss nu!

En vän tipsade mig om att när jag väl blir gravid så ska jag blogga om det.
Hon sa att man glömmer mycket och det kan vara kul att gå tillbaka och läsa.
Bra idé.. Det kommer jag absolut göra och det blir i denna blogg.

Jag uppdaterar om 2 veckor igen och talar om ifall det har tagit sig eller om vi får göra ett nytt försök.

Kommer Du till oss nu?..

Hej! Vi har nu fått tid till Sofiahemmet för att så småningom få göra insemination där. Första mötet är den 11 januari och då kommer vi förmodligen bara prata och bli undersökta typ. Är ju två hela månader kvar dit.. :( Men men, är ju självklart värt all väntan. Känner mig som sagt väldigt positiv nu när vi fick så bra resultat på alla tester och så :) Är på väg till jobbet nu, tunnelbanan är vääldigt försenad så får se när jag kommer fram. Kommer jobba nästan 30 timmar den här helgen och det suger ju stenhårt.. Men blirju klirr i kassan iaf :) Hörs snart igen! Kram

Gabriella påminde mig att jag totalt glömt bort att skriva vad som händer nu. Vi kommer naturligtvis att få mer hjälp. Min läkare har skickat en remiss till Sofiahemmet där vi kommer få göra en enklare variant på insemination. Vet ännu inte exakt vad det innebär men så fort jag vet så får ni veta :) Skulle det inte fungera med det heller så är det bara IVF kvar. Så det är det som väntar oss. Vägen till en liten är lång och svår, men det kommer självklart vara värt alla tårar när vi väl får hålla vårt kärleksbarn i vår famn. Skriver via min iPhone så sorry om texten ser konstig ut eller så. Är på väg till jobbet nu. Jobbar 12-21 för den som var intresserad. Haha. Vi hörs snart igen. Kram

Ja, som jag lovade kommer ett inlägg här om hur det går för oss :)
Jag var i Odenplan i Läkarhuset den 19:e där dom gjorde ultraljud på mina äggstockar samt sprutade in en vätska för att se att det är fri passage genom äggledarna.
Kära Chatrine var med mig och höll mig i handen och tack och lov för det, det gjorde riktigt ont ett tag.
Men iaf, läkaren sa att allting såg idealiskt ut och att det inte är något fel på mig :)
Han berättade också att jag skulle ha ägglossning efter två dagar så han rekommenderade att jag skulle hem och.. ja, ni vet ;)
Så det var väldigt goda nyheter, det är alltså inget fel på mig :)

I tisdags fick Pelle sina provsvar och dom var som väntat bra :)
Inget fel på hans krigare heller :)

Så nu har vi alltså fått reda på att det finns ingen anledning till att vi inte skulle kunna få barn!
Lyckan är enorm som ni säkert förstår!
Känns verkligen som att en sten har släppts och jag känner mig inte alls lika stressad och pressad längre!
Nu är jag helt övertygad om att vi snart får vårt efterlängtade barn!
Känns underbart bra!


Dock inte denna gång, ska ha min mens om 8 dagar och har menstuttar i vanlig ordning.
Men vem vet, kanske nästa gång ? :)


Nu finns det väl egentligen inte så mycket mer för mig att skriva innan vi plussar..
Men jag lovar att så fort jag får gravid-symptom så uppdaterar jag här och så får ni följa mig och se om det blir bebis eller inte.


Tack för ert stöd!


Många kramar!

Hej! Tycker det är fint att en av er fortfarande tittar in varje dag för att se om jag skrivit..
Jag tror jag vet vem det är :)
Jag ska iväg strax men lovar att skriva ett inlägg så fort jag kommer hem igen!
Har lite att berätta :)
Är inte gravid dock men har andra nyheter att dela med mig av.

Vi hörs snart!

Kramar