Längtan efter vårt mirakel

Hej bloggen!
Var länge sen jag skrev.. Har sina orsaker.
För det första är det otroligt jobbigt att skriva ner sina känslor i ord.
Denna ständiga besvikelse och eviga längtan gör fruktansvärt ont!

Har iaf hänt lite sen sist...
Fick svar på proven jag tog den 10:e sept.
Dom testade alltså mina hormonnivåer samt olika sjukdomar.
Allt såg bra ut och jag är frisk som en nötkärna ;)
Skönt det.

Igår var jag och sambon på möte tillsammans.
Han fick massa papper (och en burk ;)) så han kan åka och lämna spermaprov.
Dock måste han ha "hållt sig" i 3-5 dagar så han får vänta ett tag :)
Och så bokade läkaren in mig till någon klinik i Odenplan där dom ska göra ultraljud på mina äggledare samt spruta in en vätska så dom kan se att det är fri passage genom dom.
Vi fick information om vad som kommer hända.. Om dom inte hittar något fel på nån av oss kommer vi först göra en "mindre" insemination. Den görs på Sofiahemmet.
Funkar inte det får vi snällt vänta (ca 1 år) i kö för att få bli provrörsbefruktade.
Åh vad jag hoppas att det inte är något fel på någon av oss!!
Håll tummarna!
"Ibland behöver naturen bara en liten knuff i rätt riktning" som min läkare sa till mig.


Måste erkänna att det är fan svårt att gå omkring och låtsas som ingenting.
Pratar nu om situationer på jobbet tillexempel.
Vill inte gärna berätta vår situation för dom.. Och flera av tjejerna där frågar mig om det inte är dags att skaffa barn snart. Usch gör så ont i hjärtat varje gång jag måste svara: "Nja, vi ska nog vänta ett tag"..
Fan om dom bara visste :(


Nej behöver tänka på annat.
Ska gå och möta Carro och Linda snart.. Mys!
Lite fika och lite shopping kanske :)


Vi hörs snart igen.

---

- Det gör ont!.. Så jäkla ont! :(