Längtan efter vårt mirakel

Jag var på Sophiahemmet i torsdags och trodde att jag skulle få börja en ny kur Puregon (sprutor).
Men nej, då visar det sig efter ultraljudet att jag fått en cysta efter sprutorna så nu måste vi vänta en månad innan vi kan göra ett nytt försök.

Okej, ingen jättekatastrof men jag är rätt less på att vänta.
NÄR är det vår tur?
Suck..

Det kanske var "meningen"..
Hade jag inte fått en cysta hade insemineringen blivit dagen efter mammas begravning.
Kanske inte hade tagit sig då med tanke på hur dåligt jag kommer må då.
Ja, man kan ju bara spekulera men kanske, kanske är det så att allt händer av en anledning?

Vi kommer ju självklart försöka på egen hand som varje månad..
Men har det inte tagit sig på 2 år, så varför skulle det göra det nu?.
Well, hoppet är det sista som överger en.
En dag...


Jag och Pelle ska åka till min moster i Jakobsberg idag.
Har inte träffat henne på 3 år.
Är förmodligen pga mammas död som vi nu ska ses.
Tråkiga omständigheter men ska ändå bli skönt att träffa henne.

Hörs en annan dag.

Kram